Affärer och internetmarknadsföring
I Bokföringslagen BFL 4 kap, 1§ står det att “företag löpande ska bokföra alla affärshändelser”.
Sjukt jobbigt ju…
Visst är det bra att träna konditionen och som företagare måste man ju kunna göra flera saker samtidigt…
Risken är väl annars att man antingen inte hinner med träningen eller bokföringen…
Berättelser om meddelösa personer från fattiga hem, som jobbar upp sig och blir toppar i näringslivet är alltid intressant. Många av er kanske hörde anders wall sommarprata i P1.
Han sade en hel del intressant. Det var gripande att höra att hans mor när hon var medelålders hade blivit änka utan arbete med ett försörjningsansvar för sina två barn. Det de gjorde då var helt enkelt att sätta sig ner och fundera vad hon var bra på. De kom fram till att det var att väva och baka pepparkakor. Hade inte köket varit så litet hade de antagligen lanserat att eget pepparkaksmärke, men istället så inredde de källaren till vävstuga och kunde försörja sig på det.
Hade de satsat på pepparkakor istället hade de antagligen lyckats med det också. För det verkar ha funnits ordentligt med uppfinningsrikedom och drivkraft i den familjen.
Det är detta som saknas bland så många idag. Istället för att sätta sig ner och fundera över vad man kan göra så sätter man sig ner och tittar på vilka bidrag man kan söka. Detta är naturligtvis delvis samhällets fel, som hellre verkar vilja förfördela anställningar och bidragsformer. Men en ändring är kanske på gång.
Enligt nationalencyklopedin är en entreprenör en ”företagsam person som skapar nytt användarvärde”. Ordet entreprenör kommer ursprungligen från franskan och syftar på en person som är handlingskraftig och får någonting gjort. Det franska verbet ”entreprendre” kan översättas till ”att företa sig”.
Så med den definitionen skulle varje företagare, liten som stor, kunna kallas entreprenör. För även om den lokala kioskägaren inte kommer med några nya ideer eller affärsområden så måste han företa sig saker och få saker gjorda, ibland på ett annat sätt än det har gjorts tidigare.
Först att introducera begreppet entreprenörskap i ekonomiska sammanhang var den irländska ekonomen Rickard Cantillon (1680-1734). Cantillon såg främst entreprenören som en risktagare. Tanken var att entreprenören köper till ett säkert pris men tvingas sälja till ett osäkert pris. Entreprenören kunde aldrig veta om det skulle bli vinst eller förlust, därav betoningen av risktagandet. Frågan är om entreprenörer fortfarande kan ses som risktagare?
Vem blir entreprenör?
Alla framgångsrika entreprenörer har tre saker gemensamt. De har en idé som de är passionerade inför, en stark drivkraft att förverkliga idén samt en förmåga att organisera den verksamhet som krävs.
Den typiska entreprenören är en person som ser möjligheter till förbättring eller förändring när andra ser problem. När snön försvinner skapar entreprenören rullskridskor, när köttet blir för dyrt producerar entreprenören alternativa livsmedel. I entreprenörens huvud skapas nya affärsmöjligheter vid varje svårighet.
Entreprenörer finns överallt men gemensamt är att de brinner för sin sak.
Drivkraften att satsa på ett eget företag istället för en trygg anställning eller bidrag är viljan att bli oberoende och skapa sin egen framgång. Andra anger att entreprenörskapet kommer ur behovet av självförverkligande. Det går inte heller förneka att många startar företag med drömmen att tjäna pengar. Även negativa faktorer som arbetslöshet kan fungera som utlösande faktor för entreprenörskap.
En entreprenör måste vara kreativ, initiativrik och uthållig. Kreativitet och initiativrikedom behövs för att finna och lansera en bra affärsidé. Uthållighet är kanske inte en lika belyst egenskap men likväl viktig. Entreprenören måste nämligen klara av att möta motstånd från dem som inte vågar tro på den nya idén, eller från dem som ser sina egna intressen hotade av det nya. Ofta klarar man sig heller inte helt på egen hand utan måste ha förmåga att hitta rätt samarbetspartner. Nätverk är otroligt viktigt.
Entreprenören måste också orka stå emot tuffa utmaningar i väntan på framgång. Det finns många exempel på ny teknik, nya reformer och nya företag som mött hårt motstånd. Det protesterades bland annat mot livsfarliga uppfinningar som tåg och bilar. Till och med entreprenörer som Ingvar Kamprad (IKEA) , Erling Persson (H&M) och Per-Olof Ahl (KappAhl) har alla blivit utsatta för bojkotter av leverantörer och konkurrenter. Men det de också hade gemensamt var att de inte gav upp utan fortsatte att jobba hårt för det de trodde på och brann för.
Är du en entreprenör?
Hand in hand (hand i hand) är ett projekt i Indien som bygger på hjälp till självhjälp istället för bidrag. Hand in hand hjälper 75000 fattiga kvinnor om året genom att lära dem läsa skriva och räkna på 150 dagar. När undervisningen är färdig får de träning i ekonomi och hur de ska sköta företag inom något område som är närliggande dem själva, samt ger mikrolån som möjliggör uppstart av verksamheten. Fram till år 2009 har man hjälpt 387 000 kvinnor och ca 215 000 företag har kommit igång. Organisationen består av över 24000 frivilliga och 6000 anställda.
Detta är annat än i Sverige där många sover sig igenom skolan utan att ta den på allvar och sedan livnär sig på stor del av bidrag, eller förvänta sig att någon ska erbjuda dem ett jobb, istället för att starta upp en egen verksamhet. Kanske därför som det inte är säkert att en liknande verksamhet inte skulle fungera lika bra i Sverige. Kvinnorna i projektet är antagligen verkligen motiverade att få verksamheten att gå runt. Medan en lat svensk som får pengar till lägenhet, cigaretter, mat och tv från samhället inte är så intresserade av att jobba hårt för att få igång en egen verksamhet.
Då var det åter dags att deklarera om man ännu inte gjort det. Även här märker man skillnaden på den insats som krävs för en anställd och en näringsidkare. En anställd behöver bara kontrollera att de förtryckta uppgifterna är korrekta, om man inte haft några affärer vid sidan om som t.ex. aktieaffärer. Möjligen skriva till kostnaden för resor till och från arbetet och något mer. Som företagare däremot gäller det att hålla ordning på inte bara bokföringen utan även periodiseringsfonder och expansionsfonder och en massa avdrag och regler om man inte ska betala mer iskatt än vad man enligt lagen behöver. Naturligtvis kan man överlåta detta till någon annan, men det blir isåfall ofta till en dyr timpenning och man måste tjäna ännu mer för att få det att gå runt.
Idag kan man få Starta-eget-stöd men endast om man är arbetslös och först efter att man fyllt 25 år. Jag förstår att man har den åldersgränsen för att det är väldigt nyttigt att ha haft en anställning innan man startar eget. Många unga är antagligen alltför optimistiska hur lätt det ska gå att försörja sig på sitt företag redan från första månaden. Men de första månaderna är ett gissel att få det att gå ihop om man inte smygstartar sitt företag vid sidan av anställning eller studier. Även om man drar in pengar kommer de första månderna från scratch säkerligen att bli förlusttyngda. Det tar tid och pengar att bara hitta lokal, inventarier, bokföringsprogram eller hjälp och verktyg för att kunna driva sitt företag.
Därför borde alla ges möjligheten att under 6 månader få starta eget stöd, en gång i livet mellan 18-65 år, motsvarande 80% av sin sjukpenningsgrundade inkomst. Visst, en del kommer att missbruka det och ta emot detta stöd utan att satsa helhjärtat på att få igång ett företag. Men då majoriteten skulle göra det under en period av arbetslöshet skulle det inte vara någon större ekonomisk förlust. Och sedan har man förbrukat sitt starta eget stöd. Men en mängd livskraftiga företag skulle säkert födas. Eller kanske ett antal personer mellan 60-65 skulle avsluta sin anställning och få igång en verksamhet motsvarande 25% som de kunde driva i både 10 och 20 år vid sidan av pensionen.
Sista strofen i sången I dreamed a dream som Fantine sjunger i Les Miserables lyder:
 |
|
I had a dream my life would be
So different from this hell I’m living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
Se när Susan Boyle sjunger I dreamed a dream i Brittany got talent.
Efter 47 år så vågade hon ta ett steg mot det hon drömt om. Trots att alla trodde hon skulle misslyckas när de såg henne. Men hon gjorde succe.
Vågar du ta ett steg mot din dröm.
Eller lever du ett liv som dödar din dröm.
Som liten, ung oerafaren eller om man tillhör en minoritet i ett sammanhang kan man lätt drabbas av fula knep för att bli förlöjligad, osynliggjord, bestraffad eller påförd skuld eller mindervärdeskomplex.
De vanligaste härskarteknikerna är:
Projiceringsmetoden. Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.
Komplimangsmetoden. En vänlig härskarteknik som inleds med en komplimang. Syftet är att få dig att göra något utöver det förväntade, men kvar blir en olustkänsla trots komplimangen.
Stereotypmodellen. Du blir bestraffad eller negativt särbehandlad när du gör något utöver det som förväntas.
Självförvållad härskarteknik. Du ger ett osäkert intryck med ditt tonläge och kroppsspråk. Du förminskar dig själv och det du säger, ”härskaren” får därmed ett överläge.
Uteslutningsmetoden. Du blir inte sedd när du borde bli sedd, i ett samtal eller i en debatt, eller när till exempel ditt tal på bröllopet ”glöms bort”.
Hierarkimetoden. Innebär att man använder ett överläge eller ett underläge för att tysta någon. Det kan vara chefen som förtrycker sina anställda, men faktiskt också tvärtom.
Tidsmetoden. Många använder tid för att tysta ned andra: ”Jag är äldre än vad du är” eller ”Jag har varit med längre i det här gänget än vad du har varit”.
För att avväpna härskaren och bemöta dessa knep kan man spegla härskaren. Att genom sitt svar och agerande medvetandegöra för härskaren hans eller hennes misstag och klavertramp. Helt enkelt ifrågasätta den så neutralt som möjigt, utan att bli upprörd eller hetsig. Om någon t.ex. säger ”Du har ju inte varit med så länge…” kan man besvara det med ”Hur menar du då?” Eftersom härskaren då inte kan säga rakt ut att man tycker man är oerfaren blir det ofta härskaren som blir sittande med skamen och som måste ta sig ur situationen genom att mumla någon ohörbar bortförklaring. Gå inte till attack mot härskaren, utan berätta vad du noterade och fråga hur personen menade. Ta inte alla konflikter. Om härskaren kommer med struntprat är det kanske bara en struntsak.
Denna vecka var det soligt och fint både måndag och tisdag. Det börjar kännas att våren börjar koppla greppet. Det var flera som började fundera på grillpremiär. Men de flesta anställda blev ändå sittande inomhus på jobbet både måndag och tisdag. Förutom lärarna då som hade påsklov. Men kontorsråttorna kunde på sin höjd titta ut genom fönstret och även ta en långlunch i solen. Och slappa framför datorn, men inte gå ut för då ser det ju inte ens ut som man arbetar. Men sedan på onsdagen verkade det vara flera som fått ändan ur vagnen och hunnit gå lite tidigare från jobbet och både hunnit köpa grillkoll och fläskkotlett. Jag såg två av mina grannar stående med höga lågor från grillen. Det var bara det att nu hade det börjat regna så upplevelsen såg inte lika behaglig ut som man hade kunnat tänka sig.
Om man är egen har man iallafall möjligheten att ta en dag ledig när vädret eller andra omständigheter är sådana. Även om man inte får betalt. Och visst man kan ju ha vara uppbokat även som egen företagare. Och visst det är många anställda som tar och sjukskriver sig ett par dagar utan att vara sjuka för att vara lediga, men om man nu ska vara ärlig.
Och jag själv då. Ja jag satt naturligtvis också framför datorn både måndag och tisdag. Tanken om grillen slog även mig men jag hade fullt upp så jag hade inte ens fått fram grillen frampå onsdagen. Så det blev pizza framför tv:n, tittandes på Anna Skippers du är vad du äter. Vilket iof. passade bra med hänsyn till vädret. Och nu är det helg och alla anställda får ledigt. Själv har jag en hel del att göra. För som sagt de arbetsuppgifter man har som anställd är bara en bråkdel av vad man har som företagare om man ska uppnå samma inkomst. Iaf. innan man uppnåt en fast passiv inkomst eller en återkommande kundstock.
Arbetsförmedlingen har snabbutbildat och anställt en mängd jobbcoacher.
Detta är säkert trevligt för de som kommer till arbetsförmedlingen och man minskar ju arbetslösheten genom att dessa jobbcoacher inte längre är arbetslösa, men i övrigt ger det ju inte fler jobb. I bästa fall kanske man kan styra vilka som får jobb, genom att erbjuda jobbcoaching till en viss åldersgrupp, men genom att höja ansökningskompetensen ger ju inte fler jobb att söka.
Det som däremot ger jobb är ju att satsa på att fler ska kunna starta företag. Det lyfter både den som startar företaget från arbetslöshet och även eventuella personer som denna kan komma att anställa.