Det finns många exempel på hur företag vuxit sig stora för att sedan gå under. Företagsledningen i ett starkt expanderande företag blir ofta övermodiga och ägnar inte tillräcklig uppmärksamhet åt den grundläggande affären.
I ett andra stadium som kännetecknas av ”mycket vill ha mer” blir det en urholkad kostnadsdisciplin, där personliga intressen ibland går före organisationens samt en ohållbar jakt på tillväxt.
I det tredje stadiet börjar ledningen blunda för faror och risker. Personerna i högsta ledningen skjuter ifrån sig skuld och gör tvångsmässiga omorganisationer.
Det fjärde stadiet kan man kalla ”det sista halmstrået” där ledningen febrilt jagar efter en räddare. En extern energisk VD som startar radikala förändringar. Det leder ofta till en inledande uppgång, men ofta följs den av besvikelser.
Om företaget lyckas ta sig upp från något av dessa stadier beror på om ledningen lyckas skapa en enande kraft internt. Att bestämma sig för vad företaget gör bäst, och att fortsätta göra detta allt bättre. Inget annat. Samtidigt som man måste vara uppmärksam på nedgångstecken eller varningssignaler på att några av de destruktiva stadierna återkommer.
Leave a Reply