Björn Söderberg inleder sin första bok “Entreprenör utan gränser”  med orden:

“Jag glömmer aldrig första inflygningen över Kathmandu. Innan jag reste hit hade jag i princip bara varit i Europa, med undantag av vitryssland. Det här såg helt annorlunda ut. Det såg galet ut och och varje hus verkade kunna rasa när som helst. När jag hade fått min väska och skulle gå från flygplatsen möttes jag av Lilanath Sapkota.

Första dagen visste jag inte vad jag skulle göra. Jag bodde på ett hotell några dagar för att acklimatisera mig. Den första kvällen gick jag bara rakt över gatan för att äta middag. Jag tänkte att om jag fortfarnde såg hotellet från restaurangen så var jag iallafall säker på att jag skulle hitta tillbaka igen. Efter några dagar flyttade jag in i en lägenhet tillsammans med Lilanath Sapkota, hans bror Chandra och sju, åtta andra unga män i ungefär samma ålder som han själv. ”

Efter en vecka gick Björn till en skola för att introducera sig själv och anmäla sitt intresse att arbeta som engelsklärare på volontärbasis och började undervisa samma eftermiddag.

Men ganska snart börjar han fundera över vad man kan göra åt alla stinkande sopor som slängs på gator och i flodar. Tillsammans med några av sina lägenhetsvärdar startar han ett företag som ska återvinna papper och sälja julkort till Svenska företag som vill profilera sig som miljömedvetna. Ingen av dem har naturligtvis gjort något liknande tidigare men tar sig an utmaningen med orden “Okej, hur ska vi göra.

Och med den inställningen lyckas de leverera de ca 3000 beställda julkorten den 14 december. Några dagar försent. Men iallfall innan jul.

Entreprenörstänket fortsätter och hans företag för att hjälpa utsatta grupper i Nepal fortsätter.

I boken berättar han:
När de flesta föreläsare och lärare berättar hur man ska göra när man startar ett företag ritar de ofta upp en linjär process. Först ska ett problem identifieras och sedan ska man komma på en idé och en affärsidé för att lösa problemet. När man har gjort det ska man skriva en utförlig affärsplan, sedan ska man försöka lösa finansieringen, göra en marknadsplan och om det ser lovande ut ska man i slutändan ut och sälja. Och sedan när man har sålt är det viktigt att man ska bokföra.

Men Björn vänder sig mot detta linjära sätt och skriver:

Företagande handlar om att man har en idé som man tror på och då gäller det att så fort som möjligt få någon att köpa den idén. För kan man inte sälja sin idé så kan man heller inte sälja sin produkt. Därefter följer ett totallt kaos. Som entreprenör handlar det om att när man får en idé så ska den sättas i verket. Om det börjar dra ut på tiden, medan man skriver en affärsplan och trycker visitkort, då svälter man ihjäl under tiden. Man har helt enkelt inte råd att vänta, och det är inget roligt heller.

Björn har också skrivit ytterligare en bok: Det enda som räknas – Socialt entreprenörskap på riktigt.

Läs mer om Björn Söderbergs företag och aktiviteter idag på fair enterprise.

GD Star Rating
loading...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

One Comment

Leave a Reply